KOSICE, SLOVAKIEN

IKRAM

LÄKARE – Pavol Jozef Safárik University

Hur såg en vanlig skoldag/vecka ut för dig?
En vanlig skoldag eller skolvecka kunde se väldigt olika ut beroende på vilket år man gick och hur ämnena var upplagda. Under de första, mer teoretiska åren hade vi oftast lektioner från klockan åtta på morgonen till omkring tre eller fyra på eftermiddagen – ibland även längre. De första åren bestod till största delen av teoretiska ämnen, och varje ämne hade både lektioner och föreläsningar man förväntades delta i. Vanligtvis hölls lektionerna på morgonen och föreläsningarna på eftermiddagen. Det hände att en morgonföreläsning startade redan vid sju, så att man var klar runt åtta eller nio.

När man kom upp i utbildningen, runt tredje eller fjärde året, började de praktiska momenten blandas in tillsammans med teorin. Då blev schemat mer varierat och man fick lite mer luft mellan passen. Under de åren kunde jag ibland börja först vid nio eller tio, och i vissa fall till och med vid elva. Det hände att jag hade en förmiddag utan lektioner, men oftast hade vi praktiska moment på sjukhuset som krävde närvaro. De praktiska lektionerna pågick nästan alltid fram till klockan ett, och därefter följde föreläsningar. Det berodde på att många av lärarna även arbetade som läkare och förberedde sig för sina eftermiddagspass på sjukhuset.

Under sjätte året såg schemat lite annorlunda ut igen. Då påminde det mer om det första året, men med ännu tidigare starter. Vissa block började redan klockan sex eller halv sju på morgonen, och man brukade vara klar vid lunchtid. Det året var mer praktiskt inriktat, med färre föreläsningar och mer tid för självstudier under eftermiddagarna. För mig personligen började dagen nästan alltid senast vid nio, oavsett om jag hade lektion eller inte. Hade jag undervisning gick jag dit, annars satte jag mig i biblioteket och pluggade. Jag brukade ta med mig snacks, varm dryck och lunch. Eftersom jag bodde nära universitetet kunde jag enkelt springa hem och äta, men ibland stannade jag kvar med vänner som hade med sig mat. Jag brukade vanligtvis stanna på skolan eller i biblioteket till runt sex–sju på kvällen, oavsett om jag hade lektioner eller inte. Så såg mina dagar ofta ut – fyllda av studier, föreläsningar och många timmar i biblioteket.

Hur bodde du?
Under mina första två år av utbildningen bodde jag i Dorms, studentboende, vid universitetet i Polen där jag började mina studier. Jag hade mitt eget rum med toalett och dusch, men delade kök med de andra studenterna i korridoren. Det fanns två kök på varje våningsplan, vilket gjorde att man lärde känna många nya människor.
När jag sedan flyttade till Košice för att fortsätta studierna vid UPJS, bodde jag tillsammans med min syster som också började på universitetet. Vi hade turen att hitta en lägenhet väldigt nära skolan – faktiskt så nära att vi bara behövde korsa gatan för att komma dit!

Jag skulle personligen rekommendera att bo i Dorms när man är ny i staden och ännu inte känner så många. Dels för att det är ett tryggt och säkert ställe, särskilt om man känner sig osäker inför att flytta hemifrån. Men också för att det är där man får lära känna de flesta människor som senare blir ens vänner och studiekamrater under de kommande sex åren.
Att bo i Dorms, om man trivs, eller i en egen lägenhet, om man föredrar det, fungerar båda väldigt bra. Det viktigaste är att välja det som får dig att känna dig trygg och bekväm som person, för den känslan betyder mycket för att orka och trivas under hela studietiden. För mig var det bekvämt att bo i Doms i början, men när jag senare hade någon jag kände att bo med, kändes det också som ett riktigt bra val.

Vad tyckte du om din studieort? Vad gjorde du på fritiden?
Jag tyckte verkligen om att bo i Košice. Staden har en fantastisk balans – den är tillräckligt stor för att man alltid ska kunna hitta något att göra, men samtidigt tillräckligt liten för att man ska kunna fokusera på sina studier utan att bli distraherad. Det är en balans som är svår att beskriva med ord, men Košice är verkligen en väldigt fin och trivsam stad. Jag är en riktig kaffeälskare, och något jag verkligen uppskattade var stadens stora utbud av kaféer och restauranger. Det finns otroligt många mysiga ställen att prova olika sorters kaffe på, och nästan varje kvarter har sitt eget lilla favoritcafé. En annan sak jag gillade var att universitetsområdet och sjukhusen låg väldigt nära varandra – oftast precis bredvid. Endast ett par sjukhus låg lite längre bort, men i övrigt var allt inom gångavstånd, vilket gjorde vardagen väldigt smidig.

På fritiden brukade jag och min syster rida på en ridskola nära vårt hem. Vi hade världens snällaste ridlärare och personal, och det blev snabbt en av mina absoluta favoritaktiviteter under studietiden. Jag tränade också på gym och tillbringade mycket tid i stadens gamla stadskärna, Halavna, som är hjärtat av Košice. I Halavna finns allt – restauranger, kaféer, parker, museer, shoppingcenter och till och med klubbar för den som gillar nattliv. Att promenera genom gamla stan tar ungefär 20–25 minuter, vilket säger en del om hur stor och levande den är. På vintern blir det särskilt mysigt med ljus, dekorationer och julmarknaden, som är en av mina absoluta favoriter. Jag och mina vänner brukade sitta ute, dricka varm choklad och njuta av den härliga stämningen. Något jag verkligen uppskattade med Košice är att det alltid händer något året runt – oavsett om det är vår, sommar eller vinter. Staden känns aldrig stilla. Den är också känd för Marathon, där finns det något att springa för året runt. De hostar väldigt många internationella sport. Människorna är dessutom otroligt trevliga och hjälpsamma, vilket gör att man känner sig välkommen överallt. Det finns också många mysiga platser där man kan umgås med vänner. Flera kaféer har till exempel sällskapsspel och kortspel, vilket gör det ännu roligare att ses över en kopp kaffe eller te. Utöver det finns ett stort utbud av aktiviteter som bio, bowling och shopping. Kort sagt – Košice erbjuder lite av allt, och det är en stad jag kommer att bära med mig med mycket värme.

Trivdes du med studierna på din skola? Skulle du rekommendera din utbildning till andra?
Jag trivdes jättebra på UPJS i Košice. Jag trivdes både med skolan i sig och med hur utbildningen var upplagd. Skulle jag rekommendera utbildningen till andra? Absolut. Samtidigt vill jag vara tydlig med att min positiva upplevelse inte betyder att det var lätt. Att studera till läkare, flytta hemifrån och anpassa sig till ett nytt land är en stor utmaning. Det är inte alltid enkelt, och det är inte heller meningen att det ska vara det. Men jag rekommenderar utbildningen för att den är värd det. När man står där med sin examen efter sex år, inser man att allt hårt arbete verkligen har lönat sig. Jag skulle varmt rekommendera både läkarprogrammet och universitetet till alla som är genuint intresserade av yrket. Och även om man inte är helt säker i början, tror jag att intresset ofta växer med tiden när man väl börjar studera. Det är en resa som kräver mycket – men som ger ännu mer tillbaka.

Vad har du för framtidsplaner?
När jag pluggade hade jag faktiskt inte så många framtidsplaner. Jag har alltid haft inställningen att ta saker här och nu – en tenta i taget, ett ämne i taget, ett år i taget. När jag blev klar med ett år tänkte jag bara: “Okej, nu fokuserar jag på nästa.” Det var först när jag närmade mig examen som jag började fundera mer konkret på framtiden. Jag ska vara helt ärlig – under utbildningen var mitt främsta mål att bli klar med det jag hade framför mig. Det är såklart viktigt att planera framåt, men jag tyckte att sex år är en lång tid, och ibland kan det kännas överväldigande att tänka så långt fram. För mig fungerade det bättre att fokusera på nuet och låta planerna växa fram med tiden. Nu, efter att jag tagit examen, har jag däremot många framtidsplaner. Jag tänker mycket på min kommande BT-tjänstgöring och har börjat fundera på vilken specialisering jag vill satsa på. Under studierna fick jag såklart upp ögonen för vissa områden mer än andra, men nu känner jag att det är dags att verkligen börja forma min väg – både när det gäller yrkesval, plats att bo på och vilken livsstil jag vill ha framöver.

Hur kom du fram till ditt beslut att studera utomlands?
Att studera utomlands var faktiskt ett av de minst planerade besluten jag någonsin tagit – men också ett av de bästa. Det var det första stora beslutet i mitt liv som jag fattade utan att tänka för länge eller väga alla alternativ. Och jag kan ärligt säga att det blev ett av de mest lyckade besluten i mitt liv. Jag minns det så tydligt: jag hade fått beskedet att jag inte kom in på de utbildningar jag sökt i Sverige. Läkarprogrammet var faktiskt inte ens ett av dem – jag hade aldrig sökt det här hemma. Jag kände mig besviken och lite vilsen, och när den känslan hade lagt sig började jag tänka: “Vad nu?” Jag mindes att många i min omgivning ofta sagt att jag skulle passa som läkare, men jag hade alltid avfärdat det. Jag brukade säga att jag inte tyckte om sjukhus och aldrig skulle bli läkare. Jag hade till och med bytt från natur-natur till natur-sam i gymnasiet, just för att slippa den vägen. Men den där morgonen, när jag vaknade och kände mig helt ensam i beslutet om min framtid, kom en annan tanke: “Vad händer om jag faktiskt provar?” Den rösten inom mig sa: “Låt oss testa.” Så jag skickade ett mejl, fick kontakt med Eduplanet – och plötsligt gick allt väldigt snabbt. På bara någon vecka eller två hade jag gjort intagningsprovet och blivit antagen till läkarprogrammet utomlands. Det var intensivt, det gick fort – och jag hann knappt tänka.

Varför berättar jag det här? För att jag vet att många som läser kanske sitter i samma situation. Du kanske inte känner dig säker på om du vill plugga utomlands. Du kanske inte vet tillräckligt mycket för att fatta ett beslut. Men ibland behöver man inte veta allt. Ibland räcker det att känna en liten nyfikenhet och våga följa den. Jag visste ingenting om hur det var att studera utomlands. Jag visste knappt att möjligheten ens fanns. Jag hade aldrig hört talas om städerna eller universiteten jag senare kom att tycka om. Men det beslutet – att våga prova – förändrade hela mitt liv. Hade jag inte tagit det där spontana beslutet hade jag kanske fortfarande varit kvar i Sverige och pluggat upp mina betyg. Men jag vågade, och idag är jag färdig läkare. Jag älskar mitt yrke, och redan första dagen på läkarprogrammet kände jag: “Det här är precis vad jag är menad att göra.” Att flytta till ett nytt land utan att känna någon, utan att kunna språket, är skrämmande – men det är också det som gör resan så värdefull. Mitt råd är enkelt: våga prova. Det behöver inte vara perfekt planerat. Det viktiga är att du tar steget. För ibland är de mest spontana besluten de som leder till de största förändringarna i livet.

Varför valde du att ansöka via EduPlanet?
Jag minns att när jag började söka utbildningar utomlands var Eduplanet det första som dök upp. Men egentligen hade jag hört talas om dem redan flera år tidigare – jag tror det var under första eller andra året på gymnasiet. De var på en studiemässa, och jag minns att jag gick fram till deras bord bara för att de verkade så trevliga. Jag förstod inte riktigt vad de gjorde då, men jag skrev upp mig på deras lista och började få deras nyhetsmejl. Jag hade ingen tanke på att läsa till läkare, men jag gillade deras energi och bemötande. När jag sedan, flera år senare, gick in på Eduplanets hemsida kände jag direkt en värme i hjärtat. Allt fanns där – information, bilder, detaljer om universiteten, studieavgifter, ämnesupplägg, antagningskrav och studentberättelser. För någon som mig, som tänker mycket och vill ha koll på allt, var det perfekt. Jag fick svar på precis alla mina frågor: hur utbildningen var upplagd, hur boendet såg ut, vad som händer efter examen, hur processen fungerar med legitimation och specialisering, till och med språkkunskaper – allt stod där. När jag kontaktade Eduplanet fick jag dessutom snabbt och tydligt svar. De skickade en lista med universitet som passade just min gymnasieexamen och där jag hade god chans att bli antagen. Det kändes tryggt och professionellt från första stund. För mig är Eduplanet verkligen en stjärna. Jag vet ärligt talat inte varför någon skulle välja något annat. De har funnits där genom hela min resa, som ett stöd, en vägledning och ibland nästan som en ryggrad när jag tvivlade. Jag rekommenderar dem av hela mitt hjärta

Vilka råd skulle du ge till de som nu funderar på att studera medicin utomlands?
Först och främst – övertänk inte. Bara kör. Alla beslut i livet behöver inte vara perfekt genomtänkta. Ibland är man för ung för att förstå konsekvenserna fullt ut, och det är helt okej. Det viktiga är att våga hoppa på tåget, även om man inte vet exakt vart det leder. Att flytta utomlands för att studera är inte lätt. Du kommer att sakna familjen, känna dig ensam ibland och tvivla. Men du kommer också att växa, träffa fantastiska människor och lära känna dig själv på djupet. Det är sex tuffa år, men jag lovar dig – när du kommer hem och sitter bland dina vänner i Sverige, kommer du känna dig stolt och tacksam över att du vågade. Mitt råd är: håll ut. Plugga när du är trött, ledsen eller saknar hemmet. Plugga även när du inte vill – för det är just då du bygger disciplin och styrka. Var konsekvent, inte perfekt. Om du känner dig osäker på engelskan – låt inte det stoppa dig. Jag har sett många som knappt kunde prata engelska i början, och som efter ett år pratade flytande. Du lär dig, bara du vågar börja. Var också flexibel – allt går inte som planerat, och det är helt normalt. Misslyckanden betyder inte att du är dålig; de är bara en del av resan. Var nyfiken, gå ut, upptäck nya platser, nya kaféer, nya vänner. Njut av att bo i ett annat land. Bygg en stark grund hemma innan du åker – en familjemedlem eller en nära vän du alltid kan ringa, oavsett om du är ledsen eller glad. Lär dig grunderna i ekonomi, även om det känns tråkigt. Och ta hand om kroppen – träna, rör på dig, ät bra och undvik energidrycker. Din kropp är ditt stöd genom alla tunga pluggdagar. Framför allt – ha balans. Plugga hårt, men lev också. För även om resan inte alltid är fylld med rosor, kommer du alltid hitta glädje längs vägen. Och en dag, när du står där med din examen i handen, kommer du veta att allt var värt det.

Hur ofta åkte du hem till Sverige och hur?
Jag brukade personligen åka hem under sommaren, och ibland även på vintern. Det finns absolut möjlighet att resa hem oftare, till exempel vid nyår eller någon gång under höst- och vårterminen, beroende på hur schemat ser ut. Ju längre man kommer i utbildningen, desto mer flexibilitet får man, och det går ofta att planera in extra ledighet om man vill. Men för mig var det viktigt att prioritera studierna, särskilt under de första åren. Därför åkte jag inte hem så ofta. Under mitt sista år åkte jag faktiskt bara hem en gång – under sommaren innan året började, och sedan igen efter examen. Det var ett personligt val, eftersom jag kände att jag ville fokusera fullt ut på mina studier. Samtidigt har jag många vänner som valde annorlunda – vissa åkte hem varje månad, andra var tredje eller var sjätte månad. Det beror helt på vad som känns bäst för en själv och hur lätt det är att resa från det landet man studerar i.

Finns det något som överraskade dig vad gäller dina studier?
En av de saker som verkligen överraskade mig under studietiden var vänskaperna jag skapade. Jag hade aldrig förväntat mig att träffa människor som idag står mig så nära att de känns som familj. Det förvånade mig hur lätt det var att hitta genuint fina människor – vänner som jag vet att jag kommer ha kontakt med hela livet. En annan sak som överraskade mig var mig själv. Jag upptäckte sidor hos mig som jag inte visste fanns – hur mycket jag kunde lära mig på kort tid och hur mycket jag faktiskt klarade av. Studierna har verkligen fått mig att växa, både som student och som människa. Och sist men inte minst: hur fort tiden gick. När man är mitt i utbildningen känns varje termin lång, men plötsligt står man där – klar, färdig, och undrar vart alla åren tog vägen. Det överraskade mig mest av allt, hur snabbt allt gick trots att det ibland kändes oändligt

Stort lycka till i rollen som läkare,  Ikram!

Läs mer här om att studera till läkare (eller tandläkare) på UPJS i Kosice, Slovakien!